"Det krävs drivkraft att vilja göra skillnad"

Jag har nära 60 års erfarenhet av att vara patient. Min långa resa började 1960 då jag var nio år. Mina föräldrar hade under en tid märkt att jag varit trött och hängig. En morgon upptäckte de att jag var väldigt svullen runt ögonen. Mina föräldrar trodde, eller hoppades, att det var en allergi. Samma kväll tog de mig till husläkaren som snabbt anade att det inte stod rätt till med njurarna. Jag läckte mycket äggvita och hade blod i urinen. Jag blev inlagd på Mölndals sjukhus i 9 månader.

Efter att jag blivit utskriven följde en långsam återgång till ett vanligt liv med restriktioner. Jag skulle vila mycket, undvika salt och hålla mig ifrån fysiska aktiviteter. Jag blev befriad från gymnastiken under hela skoltiden. Att jag så småningom inte följde restriktionerna blev nog min räddning.

Efter avslutade studier fick jag anställning vid ett företag inom färgindustrin. Samtidigt hade min njurfunktion långsamt börjat svikta vilket min läkare hade dolt för mig. Jag fick börja med dialys. Jag var då ung och viljestark och fortsatte att arbeta heltid. Dialysen skötte jag själv hemma. Efter en misslyckad njurtransplantation 1976, fortsatte dialysen till 1985 då jag transplanterades med en njure som fortfarande fungerar. Det blev vändningen i mitt liv. Jag träffade min fru 1989 och vi gifte oss några senare. Vi adopterade vår dotter 1997 som idag är 22 år.